Ett mycket fascinerande experiment

Nu är jag tillbaka från min weekend på Åland. Det blev en lugn och skön helg med mamma, pappa och minsta syster. Fiske, kajakpaddling och annat. Tänkte inte tråka ut folk så mycket att berätta så mycket mer. Det var bra helt enkelt.

Jag tänkte däremot dela med mig av en annan sak jag fann oerhört fascinerande.



Det hela inträffade den 12 januari i år på en tunnelbanestation i Washington DC strax före klockan 08.00. En man kommer in på stationen och tar fram en violin ur sin väska. I väskan lägger han lite lösa mynt och sedlar och börjar spela på violin. Han gör självklart detta för att tjäna in några extra pengar från de han själv redan lagt i.

Under 90 minuter står denne man och spelar musik och 1097 människor går förbi honom. Mellan musikstyckena fick han inga applåder. Av de 1097 personer som gick förbi var det 20 stycken som la i pengar i väskan och totalt fick han in 35 dollar. Av 1097 personer var det sex stycken som stannade upp och lyssnade.

Han som spelar på violinen heter Joshua Bell och är en av världens för närvarande störste musiker. Två dagar innan sin tunnelbanespelning hade han sålt ut sin konsert i Boston för 100 dollar per biljett.

Violinen han spelar på är en 200 år gammal Stradivarius värderad till 3,5 miljoner dollar. Att framföra svåra klassiska stycken på detta instrument kräver en otrolig skicklighet. Knappt någon höjde ögonbrynen under de 90 minuter han spelade som ni kan se här ovan (bortsett från hon i slutet som visste precis vem han var).

Det hela var ett experiment av Washington Post för att få svaret på frågan: Kan folk verkligen notera en talang när den är oväntad och på "fel" plats?

Svaret är nej!

Jag läste om detta första gången på John Houdis blogg och har sedan läst mig på mer. Tycker det är riktigt fascinerande dels att man gör ett sånt här experiment men mest av den anledning att den bekräftar att folks val av underhållning bygger oerhört mycket på namn, kändisskap och plats.